Blond och blåögd?

Vem har inte hört ordet kärlek? Vem har inte trott sig veta vad det var? Jag trodde jag visste, jag trodde det var när man inte kunde sluta tänka på någon och bara ville att han skulle se, höra och bry sig om en. Jag trodde jag var kär. Jag tror fortfarande jag vet vad kärlek är och jag tror fortfarande jag var kär. Men han visste inte, HAN lät den gå förbi utan att röra ett finger för att stoppa den. Kärlek är ingen vacker melodi, inga fjärilar i magen och ingen dröm. Den är inte silkeslen eller invirad i bomull. Den är hård och kantig och skaver innombords. Den får en att önksa att man inte visste vad kärlek var, den får en att önska att man inte var kär, den får en att önska att man aldrig hört ordet. Jag är kanske inte blond längre men jag är fortfarande lika blåögd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0