Sitter på tarppan i solen med en filt och en kopp kaffe. Gamla tanten sussar i knät och minstingen springer på upptäcksfärd i trädgrådens alla gömslen och vrår. Man kan inte låta bli att undra vad som rör sig i hans söta lilla huvud! Det kanske är ytterligare en av livets alla stora gåtor man aldrig kommer hinna lösa? 
     Eller hinna...det kanske är ett dumt ord?
    ...vid närmare eftertanke tror jag det är ett ord vi helt lätt kan stryka ur svenska akedemins ordlista! Såg nyligen några avsnitt av "Värsta språket", där kom frågan "vem bestämmer egentligen vilka ord vi ska använda?" upp. Svaret var väl rätt simpelt, folket. Så härmed bestämmer jag att ordet "hinna" inte längre existerar! Jag ska inte se höra eller uttala det mer (med reservation för ändring). Jag tycker vi borde fokusera mer på vad vi önskar, vill och faktiskt  MÅR BRA av att göra! Det är väl gentligen ingen ny insikt för någon, vi vet alla vad stress gör med kroppen och vårt välmående, men är vi starka nog att ändra på det? Är jag villig att ändra på min livsstil för att må bra? visst borde svaret på denna frågan vara lika simpelt som på den förra? kanske borde vi göra mer som djuren? äta när vi behöver, sniffa när vi vill och sova när vi måste... Simpelt? Djuren har sina primära behov, äta sova osv, de sätts alltid i första rummet. Men gör vi människor så? Låter vi alltid de primära behoven gå före de sekundära? låter vi hälsan gå före alla måsten? jag känner bara mig själv på den punkten och där svaret borde vara enkelt är svaret motsatsen...
...Sol kaffe kärlek och en av livets stora gåtor i tankarna...lugn...jag njuter....

Snart (dvs om oändliga 5 timmar och 26minuter) ska jag sätta mig i pärlan och åka hem i stormen! Mys att äta lite middag med mor och far, sen blir det raka spåret till kungsbacka och Malin. Vi ska ladda för morgondagen som har en hel del spänning på g! Så nervös att det riktigt kittlar i hela kroppen, nästan som när man gick i lågstadiet och fick ut en lapp om att "någon okänd"/anonym elev hade sånna där små husdjur i peruken! tror alla kan identifera sig med den känslan? Snart är hemligheten ingen hemlighet längre men vad är en hemlighet om man inte får dela med sig av den?........
.....nu på med glasögonen och back to språkhistorian....

Man känner väl igen uttrycket "det är bara att ge sig upp på hästryggen igen"? Man vet att bara för att man blivit bränd innan så finns ju möjligheten att någon fiskat upp brännmaneterna lagom till ens nästa dopp. Men hur vet man utan att testa? hur vet man om man inte vågar gå ner till bryggan iklädd badkläder beredd att iaf doppa tån för att känna efter? och vad gör man om man faktiskt är rädd för hästar...?

Ibland har man bara inget viktigt att skriva, kanske för att det inte hänt något intressant med stort I heller. Men vad kan man begär av en halvdassig torsdag i augusti? En okej dag stavad OK, okej väder, okej lektioner, okej att man glömde papprena man skulle plugga på hemma i skolan. Men helt ärligt, finns det något tråkigare än en okej dag? bara en i mängden av alla de dagar man inte minns när man ligger på sin dödsbädd. Jag vill ha händelserika dagar med stort H, dagar fulla av Spänning, Kärlek och Nyanser! inte bara samma gråa vardag...Hit med en hink färg för bövelen! 
    Tack till jobbet och john som i alla fall har tagit fram målarpenseln lagom till helgen! Varför inte hålla tummarna och stava just denna med stort H?

Ibland kommer man bara på sig själv med att sitta och le åt precis ingenting alls...(tror alla känner igen sig där!)fånigt men åh så härligt det är!

Det börjar bli en liten vana jag har att uppdatera denna sida ungefär en gång i halvåret! Om jag hade några läsare så har dom nog gått och gömt sig nu men ni är alla hjärtligt välkomna tillbaka!
    Idag är det packa som gäller, ner med all skit i väskorna för att ta pärlan ner till tvååker imorgon. Visst är det knepigt att dom två väskor man tog med hem har blivit fyra? kan inte alls förstå detta... Och det är inte med någon större glädje eller iver jag hivar ner mina kära ägodelar, visst kommer det bli en hel del kära återseenden, goa töser och goa skratt. Nya ettor att se ner på (OH yeah gött att vara äldst och det ska helt klart uttnyttjas!) och goa eget boende. Men också en hel del ouppklarade bitar och folk som jag inte är så sugen på att konfrontera. Och inte minst allt folk jag kommer sakna här i krokarna! Det finns inga ursäkter för er att inte hälsa på!
             ....nu har packningspausen blivit allt för lång!.... Vi ses