Sitter på tarppan i solen med en filt och en kopp kaffe. Gamla tanten sussar i knät och minstingen springer på upptäcksfärd i trädgrådens alla gömslen och vrår. Man kan inte låta bli att undra vad som rör sig i hans söta lilla huvud! Det kanske är ytterligare en av livets alla stora gåtor man aldrig kommer hinna lösa? 
     Eller hinna...det kanske är ett dumt ord?
    ...vid närmare eftertanke tror jag det är ett ord vi helt lätt kan stryka ur svenska akedemins ordlista! Såg nyligen några avsnitt av "Värsta språket", där kom frågan "vem bestämmer egentligen vilka ord vi ska använda?" upp. Svaret var väl rätt simpelt, folket. Så härmed bestämmer jag att ordet "hinna" inte längre existerar! Jag ska inte se höra eller uttala det mer (med reservation för ändring). Jag tycker vi borde fokusera mer på vad vi önskar, vill och faktiskt  MÅR BRA av att göra! Det är väl gentligen ingen ny insikt för någon, vi vet alla vad stress gör med kroppen och vårt välmående, men är vi starka nog att ändra på det? Är jag villig att ändra på min livsstil för att må bra? visst borde svaret på denna frågan vara lika simpelt som på den förra? kanske borde vi göra mer som djuren? äta när vi behöver, sniffa när vi vill och sova när vi måste... Simpelt? Djuren har sina primära behov, äta sova osv, de sätts alltid i första rummet. Men gör vi människor så? Låter vi alltid de primära behoven gå före de sekundära? låter vi hälsan gå före alla måsten? jag känner bara mig själv på den punkten och där svaret borde vara enkelt är svaret motsatsen...
...Sol kaffe kärlek och en av livets stora gåtor i tankarna...lugn...jag njuter....