Idag, efter att ha åkt nästan ända hem framåttillbaka typ 28 gånger, (en resa som jag numera kan varje krok på utantill) så parkerade jag våran silvriga totyota, som förövrigt är i DESPERAT behov av en rejäl dusch, utanför godisaffären i ÅSA. Mark my words, G-O-D-I-S-A-F-F-Ä-R-E-N, ja det är numera ett allmänt konstaterande Tvååker över att jag är en tjockis som inte är...ja tjock=D en passionerad matälskare! i vilket fall så träffade jag en beundransvärd person inne i denna butik och då menar jag inte att hon är beundransvärd för att hon just som jag struntar i alla hälsotips och sitter vid TVn å vräker i sig sötsaker, nej hon är beundransvärd på grund av följande: Hennes näst yngsta son gick för ett antal årsen genom ögoncancer, cellgiftsbehnadlingar och operationer, för tre år sedan dog hennes man i bukcancer och lämnade henne att ta hand om tre barn mellan åldrarna 5 och 12 år. Idag utstrålar hon Styrka, Självsäkerhet och Livsglädje. Hon är ett föredöme gott folk, ett sant föedöme. Jag själv känner att mina problem är redo att spolas ner i toaletten, ja jag tror faktiskt jag redan tryckt på knappen och där i affären hörde hur dom riktigt flög ner genom avloppet! Man ska uppskatta vad  man har och uppskatta varje sekund i livet och jag ska börja redan nu=D jag ska tillochmed uppskatta min stunder på toaletten! (fast det kanske ni inte ville veta haha?)