Oj min lilla bön gick i uppfyllelse på bara några sekunder!! fick precis en intern upplysning från säker källa att termometern stigit till 19 grader celcius utomhus i skuggan!! Otroligt=D

Idag har det varit varmt, riktigt sommarvarmt faktiskt =D fast lite kvavt sådär, som om det ska bli åska men vi får hoppas att den håller sig borta för uch och fy för blixtar och dunder. Det är verkligen otrevligt för vem vet, kanske är det en själv som blir åskledare? Iaf så har jag varit ute på en mysig promenad med syster och våra två små vilddjur, helt otroligt att vi kom hem i samma skick som vi gick med tanke på Kierons små ilskeutbrott på andra hundar och barnvagnar, han är inte ond, bara lite nyfiken och kaxig. Undra vem han brås på? Det var trots lite skall och ryck i kopplet en trevlig runda och fick verkligen prata med syster själv så som vi aldrig hinner annars=) Visst har vi delade åsikter ibland men jag vet att hon stöttar mig till 100 och därför sitter jag här och skriver med ett litet fånigt leende på läpparna och önskar att vädret håller i sig så vi får fler sådana promenader=)
    Längtar dock till alla människor på munkgård och till solen utanför floristhuset, underbara sommar, skynda fortare!!<3

ÅSA, det har två underbara betydelser. Jag bor där, vid havet med sina solnedgångar, med måsarna som skriar och skiter på trappan och med min underbara familj(på helger och lov iaf). Det finns också en tös som bär namnet som jag tycker himlans mycket om!=D Jag är så glad att vi hittat tillbaka! låter som att jag pratar om en pojk men faktisk kan ett förhållande mellan två tjejkompisar också behöva en paus för att man sedan ska inse hur mycket man betyder för varandra och hur mycket man saknar den andre. Jag har saknat dig massor och vi ska se till att tiden nu blir ännu bättre än den vi redan haft, det lovar jag!
Älskar ÅSA<3

Det finns ett ord som kallas besvikelse. Ett ord som gör väldigt ont. Ett ord som gör ont när man ser det i andras ögon när dom ser på en.
Det finns ett ord som kallas undanflykt. Ett ord som får en att skämmas när man yttrat det. Ett ord som gör ont när man vet att andra tror att man yttrat det.
Jag är besviken på mig själv, jag är besviken på att livet är så förbannat orättvist, men jag har inga undanflyker. Människor omkring mig är besvikna på mig, på mina ord som de tolkar som undanflyker. Det är inte lätt att stå rakryggad och berätta återigen, gång på gång, att man inte kan ställa upp pga sjukdom, skada, sjukdomar och skador. Att göra sig själv besviken är ett nederlag, men att göra andra besvikna är en ännu större förlust. Det känns som att jag gång på gång förlorar striden. När ska jag nånsin komma tillbaka?